....Ja, vad gör man då? de är en fråga.

Är i upplösningstillstånd här hemma, och jag vet varken ut eller in.

Det är inte så att det kommit från ingenstans, detta har gnagt i mig länge, men nu känns de hopplöst=/

Har precis börjar vikariera i hemtjänsten igen efter 2 mån arbetslöshet, jag trodde det skulle vara underbart, men de är de inte.

Ta inte mig fel, jag älskar mitt jobb, men inget här hemma fungerar normalt.

Min sambo och jag har verkligen seriöst glidit ifrån varandra, har varken ork eller lust att ta tag i detta, och det har väl egentligen inte han heller.

Vi umgås aldrig, när jag kommer hem från jobbet sitter han spikad vid datorn, medan jag tar hand om flickan, städar, lagar middag och tvättar på samma gång.

Det är alltid så, alla dagar samma visa, och jag är så utpumpad på kvällarna att jag inte vet vad jag ska göra.

Känner att jag inte orkar mer,är irriterad, förbannad allt på samma gång.

Är de onormalt att känna såhär eller vad gör jag för fel?

Själv undrar han varför jag är arg, men jag tycker att de är uppenbart.

Någon fysik kontakt är de inte tal om, o har inte vatt de heller på ett par månader.

Undrar: är alla karlar likadana? Eller de är mig de är fel på?

Som sagt, jag orkar inte en dag till i detta huset och värst av allt är att min älskade flicka får lida för allt=(

Hoppas på en förbättring inom de snaraste annars så vet jag inte hur detta ska gå =(

*kluven*