....Ja, vad gör man då? de är en fråga.

Är i upplösningstillstånd här hemma, och jag vet varken ut eller in.

Det är inte så att det kommit från ingenstans, detta har gnagt i mig länge, men nu känns de hopplöst=/

Har precis börjar vikariera i hemtjänsten igen efter 2 mån arbetslöshet, jag trodde det skulle vara underbart, men de är de inte.

Ta inte mig fel, jag älskar mitt jobb, men inget här hemma fungerar normalt.

Min sambo och jag har verkligen seriöst glidit ifrån varandra, har varken ork eller lust att ta tag i detta, och det har väl egentligen inte han heller.

Vi umgås aldrig, när jag kommer hem från jobbet sitter han spikad vid datorn, medan jag tar hand om flickan, städar, lagar middag och tvättar på samma gång.

Det är alltid så, alla dagar samma visa, och jag är så utpumpad på kvällarna att jag inte vet vad jag ska göra.

Känner att jag inte orkar mer,är irriterad, förbannad allt på samma gång.

Är de onormalt att känna såhär eller vad gör jag för fel?

Själv undrar han varför jag är arg, men jag tycker att de är uppenbart.

Någon fysik kontakt är de inte tal om, o har inte vatt de heller på ett par månader.

Undrar: är alla karlar likadana? Eller de är mig de är fel på?

Som sagt, jag orkar inte en dag till i detta huset och värst av allt är att min älskade flicka får lida för allt=(

Hoppas på en förbättring inom de snaraste annars så vet jag inte hur detta ska gå =(

*kluven*

Jag undrar var min söta Lilla flicka tagit vägen?

Som alltid tyckte det var roligt att umgås med mamma, ut och cykla, gå och handla.

Nu har hon förvandlats till jag vet inte vad.

Skrik, bråk, slåss, rivas 24/7 antar att det är detta som kallas trotsåldern.

Man sitter just nu i samma sits som alla andra föräldrar gjort och tycker man är ensammast i världen,

Trots eller ej, jag går på knäna här hemma, det är en plåga.

Gör inte saken bättre att vi drabbats av alla sjukdomar de senaste 2 månaderna. Först vattenkoppor i 2 veckor. Sen blev det influensan nu i fredags och den håller på fortfarande 8 dagar med feber än så länge och det är fruuktansvärt, tack och lov har jag klarat mig och kunnat ta hand om allt hemma, annars vet i katten hur de hade gått.

Men lite mer uppiggande nyheter är att jag fått semestervik iallafall, ska hoppa in lite extra med denna och nästa vecka, känns väldigt skönt då jag verkligen saknar mitt jobb och den sociala biten som jag så himla mycket behöver (undersköterska)

Nu håller jag på med ett nytt projekt och tapetserar om ett gammalt Lundy dockhus (70-tal kanske?) Ett himla pill då taket ej går att lyfta av.

Det kommer bilder på detta inom en snar framtid:)

Trevlig helg på er alla :)

Jag undrar var min söta Lilla flicka tagit vägen?

Som alltid tyckte det var roligt att umgås med mamma, ut och cykla, gå och handla.

Nu har hon förvandlats till jag vet inte vad.

Skrik, bråk, slåss, rivas 24/7 antar att det är detta som kallas trotsåldern.

Man sitter just nu i samma sits som alla andra föräldrar gjort och tycker man är ensammast i världen,

Trots eller ej, jag går på knäna här hemma, det är en plåga.

Gör inte saken bättre att vi drabbats av alla sjukdomar de senaste 2 månaderna. Först vattenkoppor i 2 veckor. Sen blev det influensan nu i fredags och den håller på fortfarande 8 dagar med feber än så länge och det är fruuktansvärt, tack och lov har jag klarat mig och kunnat ta hand om allt hemma, annars vet i katten hur de hade gått.

Men lite mer uppiggande nyheter är att jag fått semestervik iallafall, ska hoppa in lite extra med denna och nästa vecka, känns väldigt skönt då jag verkligen saknar mitt jobb och den sociala biten som jag så himla mycket behöver (undersköterska)

Nu håller jag på med ett nytt projekt och tapetserar om ett gammalt Lundy dockhus (70-tal kanske?) Ett himla pill då taket ej går att lyfta av.

Det kommer bilder på detta inom en snar framtid:)

Trevlig helg på er alla :)